Svenska

Renjägarkvinnan på den skånska tundran blickar upp mot en gnistrande stjärnhimmel, tonårsflickan äter en portion hallon i darrande vetskap om att hon strax ska dränkas och den tyska trälpojken friköps och återförenas med sin gråtande mor.<br/><br/>Med sprudlande berättarglädje låter Jonathan Lindström den senaste arkeologiska och historiska forskningen förenas i en myllrande, engagerande och helt ny bild av Sverige under 14 000 år. I denna sammanhängande skildring av migrationer, kolonisationsprojekt, träluppror och tidigare okända bronsåldersriken, handelsvälden och stora slag får vi för första gången en verklig förståelse för historiens drivkrafter, och hur de verkar från forntid till idag. Enskilda människoöden varvas med rikens uppgångar och fall. Vi möter sveaköpmännen som på kamel tar sig till världsstaden Bagdad och den gutniske romveteranen Harkilar när han i sällskap av tjugo frustande krigare styr sitt roddarskepp över havet.

<p>Hämnd. Det är ett starkt ord, och något vi sällan bejakar. Men om inte rättvisa skipas så är hämnd något som vi oftare accepterar. I rättegångarna efter Förintelsen var det få nazister som straffades och de flesta av dem som dömdes fick i förhållande till de oerhörda brott de begått milda domar. I några fall bara några minuter per mord. Å andra sidan, som Hanna Arendt var inne på, hur ska man kunna utdöma adekvata straff för folkmord? </p><p>Och är inte hämnden redan inbyggd i rättssystemet? Att straffa en brottsling är att hämnas en smula. Så hur ser den giltiga hämnden ut? Vem har rätt att hämnas? Var det riktigt av judiska soldater i judiska brigaden att söka upp nazister och avrätta dem som gjort sig skyldiga till massavrättningar? Var det rätt att som privatperson söka upp och döda enskilda nazister? Var det rätt att skriva om lagarna så att straff kunde tas retroaktivt? </p><p>Kort sagt: Var går gränsen för hämnden - och vem har rätt att utkräva den? Och hur? </p><p>Detta är frågor som <i>Den vilda rättvisan: Judisk hämnd efter Förintelsen</i> djupdyker i. Kenneth Hermele började skriva boken i direkt anslutning till sin förra bok om judiskt motstånd, <i>Inte som lamm till slakt</i>, före Israels svar på Hamas blodiga terrorattack i oktober 2023. </p><p>Boken är alltså inte bara skrämmande aktuell, utan frågan om hämnd och rättvisa är nu något som vi alla måste fundera över. När stater tar hämnd, vad händer då? Och vilka metoder kan anses vara tillåtna? </p><p>De moraliska frågorna i <i>Den vilda rättvisan</i> är omöjliga att värja sig mot och Kenneth Hermele är en mycket modig vägvisare i ett mörkt landskap.</p><p><i>"Det är en oerhört välskriven bok, där styrkan i framställningen ligger i sättet att berätta, i rikedomen i materialet som sådant och i hur Hermele förhåller sig till det och resonerar kring det. Det är alltid prövande och alla typer av förenklingar undviks. Det gör att boken är oerhört läsvärd och viktig. Helhetsbetyg: 5 (av 5)."</i> BTJ, Mats K.G. Johansson</p>

"En ärlig och jordnära beskrivning av en enkel men unik mans himmel och helvete. Tynander förmår att gestalta Allan Manns otroliga livsöde med föredömlig känsla och sans... Allan Mann är en stor läsupplevelse värd varje enskild minut över de 475 sidorna."<br/><br/>Arvika Nyheter<br/><br/><br/><br/>Allan Mann från Töreboda är 18 år när han 1939 anmäler sig som frivillig på finska sidan i Vinterkriget mot Sovjetunionen. När Tyskland sedan invaderar Norge går han över gränsen och deltar i strider som leder till Hitlers första nederlag. Svårt sårad på sjukhuset värvas han av brittisk underrättelsetjänst och blir agent och kurir mellan Sverige och Norge. Han utbildas till närstridsexpert och fallskärmsjägare och under krigets slutskede släpps han längs fiendens linjer i ett mardrömslikt Nordnorge.<br/><br/><br/><br/>Allan Mann stred i fyra olika uniformer och blev vår tids mest dekorerade officer. Det här är den unika historien om hans dramatiska krigsupplevelser, byggd på arkiv, intervjuer med de som kände honom och Allans egna dokument. Det är berättelsen om en ung svensk som under en våldsam tid riskerade allt för nationers rätt till frihet och självständighet.

Andra världskriget upphör aldrig att fascinera oss. Den här boken kastar ljus över tio mindre kända militärhistoriska episoder. Fanns det koncentrationsläger här? Var Sverige i sjökrig med Sovjetunionen? Ville den svenska militären gå i krig på Finlands sida?<br/><br/>I den rikt illustrerade <i>Sverige under andra världskriget</i> lyfter flera av våra främsta militärhistoriska författare fram intressanta och oväntade perspektiv på historien under de dramatiska krigsåren 1939-1945.   <br/><br/>ANDERS FRANKSON är verksam som militärhistorisk författare och redaktör på Pennan &amp; Svärdet, som utges av Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. I boken medverkar även ANDERS JOHANSSON, NIKLAS SENNERTEG, TOBIAS BERGLUND, LARS GYLLENHAAL, KENT ZETTERBERG, LARS ERIKSSON WOLKE, GUSTAF VON HOFSTEN, ANDERS EHRNBORN och WILHELM AGRELL.   <br/><br/>"ett mycket intressant innehåll med stor bredd."<br/>BTJ

»Som läsare får vi bra inblick i några av de mest framträdande teorierna kring undergången. Framställningen är kunnig, pedagogisk och tydlig. Precis så som en populärvetenskaplig bok ska vara.« KRISTIANSTADBLADET<br/><br/><b>Romarrikets undergång tillhör historiens stora händelser.</b> Dit ned, femtio generationer tillbaka i tiden, når vårt moderna samhälles rötter. Där finner vi en värld präglad av rationellt tänkande och demokratiska ideal. En värld styrd av människor med rösträtt, snarare än av gudar och storkungar. Romarna blev så framgångsrika, att de i början av vår tideräkning hade lagt under sig hela Medelhavsområdet.<br/><br/>Men inget träd växer upp i himlen. Med romarrikets undergång år 476 e.Kr. var det antika dramat över. Ett världsrike hade fallit samman, världen krympte, fälten växte igen och människorna värmde sig vid lägereldarna. Den långa medeltiden hade börjat.<br/><br/>Hur kunde ett så stort och framgångsrikt samhälle bara bryta samman och försvinna? Vilka var orsakerna? Pandemier, klimatkriser och folkvandringar? Höga skatter eller personlig dekadens? Och kan det hända igen?<br/><br/>I <i>Romarrikets undergång</i> för författaren Dag Sebastian Ahlander ett underhållande och tankeväckande resonemang om vilka lärdomar som går att dra av det mäktiga rikets sammanbrott.

<b>"Kastar ett välbehövligt nytt ljus på tiden från folkhemmets fullbordan 1955, till dess möjliga fall kring 1985." - <i>Dagens Nyheter</i> </b><br/><br/><b>"Rafflande historia, denna berättelse om Konsum och Sverige." -<i> Sydsvenskan</i> </b><br/><br/><b>"Läs Sara Kristofferssons bok. Finstilt analyserar den varumärken, och med viss sorg i tonfallet beklagar den Konsums öde." -<i> Aftonbladet</i></b><br/><br/><b>"Kristoffersson levererar en makalöst intressant betraktelse över världens kanske tråkigaste varumärke." - <i>Göteborgs-Posten</i></b> <br/><br/><br/><br/>Vart tog Konsum vägen? Det medlemsägda företaget som närde, klädde, möblerade och uppfostrade folkhemsgenerationerna. Ett gigantiskt industrikonglomerat. En av välfärdsstatens bärande pelare. I dag en tynande dagligvarukedja kallad Coop i skuggan av ärkerivalen Ica. <br/><br/>Fallet speglar historien om det svenska 1900-talet, en resa från fattigdom till välfärd. <br/><br/>Sara Kristoffersson berättar om drömmar, folkrörelser, moral, ideologiska konflikter och existentiella kriser. Historien börjar i utopier och slutar i sorg över det förlorade paradiset.     <br/><br/><br/><br/><b>Sara Kristoffersson</b> är konstvetare, författare och kritiker. Sedan 2015 är hon professor i designhistoria på Konstfack. Hon skriver återkommande kritik för <i>Dagens Nyheter</i>. Hon kom sommaren 2022 ut med boken Hela havet stormar fallstudie inifrån en myndighet som kretsar kring den uppmärksammade Vita havet-debatten.

NOBELPRISET I LITTERATUR 2015 <br/><br/>»Jag bad dem om en enda sak: att minnas sina barnsliga ord. Sina barnsliga känslor. Att återvända till den tid då de fortfarande var änglar. För jag visste: detta kan inte berättas med andra ord.« - Svetlana Aleksijevitj <br/><br/><br/><br/>Sommaren 1941. De var barn när kriget kom. Papporna försvann till fronten, mammorna anslöt sig till partisanerna eller flydde med sina familjer, många barn som plötsligt blev föräldralösa hamnade på barnhem. Kriget på östfronten är också barnens historia, men ingen skulle nedteckna den förrän Svetlana Aleksijevitj sökte upp de överlevande och bad dem minnas. Och de mindes. En pojke hade sett grannens hund sitta och gråta på askan efter det nedbrunna huset. En flicka sprang ut för att krama en tysk soldat eftersom hon trodde att det var pappa som kom hem. En annan drömde om en ängel som övertalade henne att utstå slavarbetet i Tyskland... Här är hundra berättelser om barn i krig. <br/><br/><br/><br/>Om »Kriget har inget kvinnligt ansikte« (2012): <br/><br/>»Ett storslaget litterärt oratorium. Dokumentärjournalistik som stor konst.« - Per Svensson <br/><br/>Om »Tiden second hand« (2013): »Hennes arbete har kallats unikt och stor­slaget, och trots mörkret i det, omänskligheten och fasorna, är intrycket ljust, stort. Aldrig förut har bekännelselitteratur så exakt lyckats beskriva vad ett samhälle är.« - Ulrika Milles <br/><br/>Om »Bön för Tjernobyl« (2013): »Svetlana Aleksijevitjs monumentala bok­projekt Utopins röster liknar inget annat.« - Christian Swalander <br/><br/>Om »Zinkpojkar« (2014): »I Dostojevskijs efterföljd försöker hon formulera människans erfarenhet av det obeskrivliga.« - Kristoffer Leandoer